Skiljeförfarande

Som nämndes under fråga 2 ovan är skiljeförfarandet ett eninstansförfarande. Med det avses att en skiljedom som huvudregel inte kan överklagas. Det finns dock en begränsad möjlighet att driva ett mål om att skiljedomen ska rivas upp på processuella grunder. Möjligheterna att få till en sådan upprivning är dock väldigt begränsade och det är enbart formella fel som kan leda till att en skiljedom ogiltigförklaras eller upphävs. Felbedömningar gällande själva den materiella frågan i målet kan således inte leda till att skiljedomen rivs upp.

I huvudsak skiljer sig själva processen i ett skiljeförfarande inte från vad som gäller vid en domstolsprocess, bortsett från att skiljeförfarandet går snabbare och att parterna har större inflytande över processens gång i ett skiljeförfarande. Även ett skiljeförfarande går alltså till på så sätt att en part initierar förfarandet genom att insända en skrift till exempelvis SCC Skiljedomsinstitut varigenom skiljeförfarande påkallas. Sedan underrättas den andra parten som ges tillfälle att yttra sig över påkallelseskriften. Och sedan brukar det ske ytterligare några rundor skriftväxling mellan parterna. Därefter hålls normalt en muntlig huvudförhandling i målet, varvid parterna får möjlighet att argumentera muntligt kring de frågor som är föremål för prövning. Ett skiljeförfarande avslutas genom att skiljenämnden meddelar sitt avgörande i målet. Vanligtvis sker det sistnämnda genom att skiljenämnden meddelar en dom, men det kan också röra sig om ett beslut.

Läs mer om skiljeförfarande steg för steg här.

De fördelar som i allmänhet förknippas med skiljeförfarandet som processform är att det går snabbt och att förfarandet är hemligt. Den förstnämnda fördelen ska ses mot bakgrund av att skiljeförfarandet är ett eninstansförfarande, dvs. skiljenämndens avgörande kan inte överklagas på materiella grunder. Med att skiljeförfarandet är hemligt avses att parterna kan bestämma att själva förfarandet och domen inte blir offentliga. Ytterligare fördelar med skiljeförfarandet som processform är att parterna får välja skiljedomare och att förfarandet är flexibelt, dvs. kan anpassas efter parternas överenskommelse.  

En skillnad mot domstolsprocess är att parter till ett skiljeförfarande står för skiljenämndens arvode. Ett skiljeförfarande kan därför i utgångsläget vara något dyrare än ett domstolsförfarande. Det innebär att skiljeförfarande som processform framför allt lämpar sig för affärstvister av sådan beskaffenhet att det som görs gällande inom ramen för förfarandet i vart fall överstiger kostnaden för skiljenämnden. En riktlinje därvid är att tvisten i vart fall bör gälla ett krav som överstiger 500 000 kr. Det ska dock noteras att en domstolsprocess i regel tar längre tid än ett skiljeförfarande, varför det i längden kan vara dyrare att processa i domstol än att lösa en tvist genom skiljeförfarande.  

Ja, det är möjligt att flytta ett mål från domstol till skiljeförfarande. Så har exempelvis skett när en huvudförhandling i domstol har ställts in med kort varsel. I en sådan situation är det möjligt att flytta den avslutande delen av förfarandet till avgörande genom skiljeförfarande. Eftersom skiljeförfarandet som processform förutsätter ett skiljeavtal krävs dock för en dylik överflyttning att parterna är överens om att flytta målet från domstol till skiljeförfarande.  

 Två parter som har kommit överens om att en tvist ska avgöras genom skiljeförfarande kan enbart flytta tvisten till domstol om båda parterna är överens om det. Annars utgör skiljeavtalet hinder för domstol att pröva tvisten i fråga.