FAQ

Ett skiljeförfarande är ett vedertaget sätt att lösa kommersiella tvister utanför domstol, både i Sverige och utomlands. En förutsättning för att ett skiljeförfarande ska kunna äga rum är att parterna är överens om det skriftligen eller muntligen. Genom att avtala om skiljeförfarande väljer två eller flera parter att tvister dem emellan – exempelvis gällande kontraktsbrott eller skadestånd – ska lösas genom skiljeförfarande i stället för en domstolsprocess. Ett skiljeavtal utgörs i regel av en skiljeklausul som är en del av ett större huvudavtal. Skiljeklausulen återfinns oftast i slutet av huvudavtalet.

Läs mer om våra olika tvistlösningstjänster här.

De fördelar som i allmänhet förknippas med skiljeförfarandet som processform är att det går snabbt och att förfarandet är hemligt. Den förstnämnda fördelen ska ses mot bakgrund av att skiljeförfarandet är ett eninstansförfarande, dvs. skiljenämndens avgörande kan inte överklagas på materiella grunder. Med att skiljeförfarandet är hemligt avses att parterna kan bestämma att själva förfarandet och domen inte blir offentliga. Ytterligare fördelar med skiljeförfarandet som processform är att parterna får välja skiljedomare och att förfarandet är flexibelt, dvs. kan anpassas efter parternas överenskommelse.  

En skillnad mot domstolsprocess är att parter till ett skiljeförfarande står för skiljenämndens arvode. Ett skiljeförfarande kan därför i utgångsläget vara något dyrare än ett domstolsförfarande. Det innebär att skiljeförfarande som processform framför allt lämpar sig för affärstvister av sådan beskaffenhet att det som görs gällande inom ramen för förfarandet i vart fall överstiger kostnaden för skiljenämnden. En riktlinje därvid är att tvisten i vart fall bör gälla ett krav som överstiger 500 000 kr. Det ska dock noteras att en domstolsprocess i regel tar längre tid än ett skiljeförfarande, varför det i längden kan vara dyrare att processa i domstol än att lösa en tvist genom skiljeförfarande.  

I denna del hänvisas till svaret under fråga 2 ovan. Sammanfattningsvis är de främsta fördelarna att det går snabbare att få en slutligt avgörande dom, och att tvisten behandlas under sekretess. Affärshemligheter röjs inte. Parterna har också möjlighet att utse skiljedomare med specialistkompetens. En skiljedom är genom en internationell konvention verkställbar i fler än 160 länder världen över.

Läs mer här.

Många tvister kan lösas genom skiljeförfarande. Det finns dock vissa undantag. Alltså kan inte alla tvister lösas genom skiljeförfarande. Framför allt måste en tvist vara skiljedomsmässig för att kunna slitas genom skiljeförfarande. Med att en tvist ska vara ”skiljedomsmässig” avses i huvudsak att parterna ska kunna disponera över den fråga som tvisten gäller. Därför får tvisten inte gälla tvingande lagstiftning, såsom exempelvis äktenskap, faderskap, adoption samt ansvar eller annan påföljd för brottslig gärning.  

Frågan om en tvist är skiljedomsmässig eller inte är som utgångspunkt relativt enkel att besvara. I princip kan alla affärstvister lösas genom skiljeförfarande.

I huvudsak skiljer sig själva processen i ett skiljeförfarande inte från vad som gäller vid en domstolsprocess, bortsett från att skiljeförfarandet går snabbare och att parterna har större inflytande över processens gång i ett skiljeförfarande. Även ett skiljeförfarande går alltså till på så sätt att en part initierar förfarandet genom att insända en skrift till exempelvis SCC Skiljedomsinstitut varigenom skiljeförfarande påkallas. Sedan underrättas den andra parten som ges tillfälle att yttra sig över påkallelseskriften. Och sedan brukar det ske ytterligare några rundor skriftväxling mellan parterna. Därefter hålls normalt en muntlig huvudförhandling i målet, varvid parterna får möjlighet att argumentera muntligt kring de frågor som är föremål för prövning. Ett skiljeförfarande avslutas genom att skiljenämnden meddelar sitt avgörande i målet. Vanligtvis sker det sistnämnda genom att skiljenämnden meddelar en dom, men det kan också röra sig om ett beslut.

Läs mer om skiljeförfarande steg för steg här.

Som nämndes under fråga 2 ovan är skiljeförfarandet ett eninstansförfarande. Med det avses att en skiljedom som huvudregel inte kan överklagas. Det finns dock en begränsad möjlighet att driva ett mål om att skiljedomen ska rivas upp på processuella grunder. Möjligheterna att få till en sådan upprivning är dock väldigt begränsade och det är enbart formella fel som kan leda till att en skiljedom ogiltigförklaras eller upphävs. Felbedömningar gällande själva den materiella frågan i målet kan således inte leda till att skiljedomen rivs upp.

Ja, två privatpersoner kan lösa en tvist i ett skiljeförfarande. Den viktigaste begränsningen när det gäller privatpersoner och skiljeförfaranden är att skiljeavtal inte kan ingås på förhand när det gäller konsumenttvister, dvs. tvister där den ena parten är konsument i förhållande till den andra parten. Även i ett sådant fall går det dock att – när tvist väl har uppkommit – komma överens om att den aktuella tvisten ska avgöras genom skiljeförfarande.  

Som nämndes under fråga 2 ovan styr parterna i stor utsträckning över skiljeförfarandet. Det gäller också i fråga om de regler som ska vara styrande för förfarandet. Normalt avtalar parter om att förfarandet ska styras av ett skiljedomsinstituts regler, exempelvis SCC Skiljedomsinstituts Skiljedomsregler. Då kommer nämnda regelverk att vara styrande för skiljeförfarandet, t.ex. vad gäller tidsfrister av olika slag. Men parterna kan komma överens om att något annat ska gälla i det enskilda fallet.  

Utöver de ovan nämnda institutionella reglerna har olika länder också skiljeförfarandelagar. I Sverige gäller den svenska lagen om skiljeförfarande. I den lagen regleras bl.a. under vilka förutsättningar en meddelad skiljedom kan rivas upp, vilket diskuterades under fråga 6 ovan. Även när det gäller den svenska lagen om skiljeförfarande är det dock i utgångsläget möjligt för parter att komma överens om att något annat ska gälla i det enskilda fallet.  

Ja, ett skiljeförfarande kan inkludera fler än två parter. Det är också förhållandevis vanligt att ett skiljeförfarande inkluderar fler än två parter, exempelvis entreprenadtvister. En förutsättning för att ett skiljeförfarande ska inkludera flera parter är att de är bundna av samma eller likalydande skiljeavtal.

Ja, det är möjligt att lägga till en skiljeklausul i efterhand. Det ska noteras att i Sverige gäller inget formkrav för skiljeförfarande, vilket innebär att svenska parter kan komma överens muntligt om att en tvist ska avgöras genom skiljeförfarande. Av bevisskäl bör dock parter inkorporera en skriftlig skiljeklausul i sina avtal.  

Om parterna är överens kan de enas om att en tvist ska lösas genom ett förenklat skiljeförfarande, trots att den aktuella skiljeklausulen pekar på skiljedomsreglerna. Även i detta avseende är det alltså parterna som sitter i förarsätet och som kan styra över förfarandet i olika avseenden.  

En interimistisk skiljedomare är en skiljedomare som anlitas när det är bråttom. Proceduren är densamma som i ett traditionellt skiljeförfarande, men mycket snabbare. Den sökande parten lämnar in ansökan och betalar en registreringsavgift till SCC Skiljedomsinstitut. När ansökan har tagits emot skickar SCC Skiljedomsinstitut en kopia till motparten och utser en interimistisk skiljedomare inom 24 timmar (från det att ansökan är komplett). När den interimistiska skiljedomaren är utsedd tar denne över ärendet och har därefter fem dagar på sig att meddela ett beslut. 

Som framgår under fråga 12 ovan är det lämpligt att använda sig av en interimistisk skiljedomare när det är bråttom. Det kan t.ex. gälla en situation där den andra parten misstänks komma att vidta åtgärder som kan orsaka skada eller sabotera ett framtida skiljeförfarande, varför det är nödvändigt att snabbt få till provisoriska (interimistiska) säkerhetsåtgärder. I en sådan situation är en interimistisk skiljedomare en effektiv metod att tillgripa.

Läs mer om interimistiska skiljedomare här.

SCC Express är SCC Skiljedomsinstituts senaste verktyg för tvistelösning. Metoden är inte lika snabb som en interimistisk skiljedomare under fråga 12–13 ovan, men betydligt snabbare än ett traditionellt skiljeförfarande. I korthet går SCC Express till så att parterna begär att en neutral bedömare ska pröva tvisten samt skickar in varsin skrift där de argumenterar och presenterar bevisning kring de frågor som målet handlar om. Den neutrala bedömaren ska sedan meddela sin bedömning inom tre veckor från att denne utsetts.  

Den huvudsakliga skillnaden mellan SCC Express och SCC Skiljedomsinstituts andra förfaranden är att den förra tvistelösningsmetoden går mycket snabbare. Det ska dock noteras att en bedömning genom SCC Express inte vinner rättskraft, dvs. det går inte att verkställa genom exempelvis Kronofogdemyndighetens försorg. Men parterna kan komma överens om att en bedömning som erhållits genom SCC Express ska vara kontraktsrättsligt bindande mellan parterna.

Som framgår ovan under fråga 15 kan parterna komma överens om att en bedömning som erhållits genom SCC Express ska vara kontraktsrättsligt bindande mellan parterna. Parterna kan uppnå en sådan bundenhet genom att i sin avtalsklausul gällande SCC Express ange att Neutralens bedömning ska vara kontraktsrättsligt bindande mellan parterna.

SCC Express som tvistelösningsmetod förutsätter att parterna är överens om att inhämta en bedömning enligt SCC Express. Det kommer vara svårt att driva igenom ett förfarande enligt reglerna för SCC Express om parterna inte är överens vid tillfället för inhämtandet av en sådan bedömning.  

SCC Express lämpar sig särskilt bra för att slita tvistefrågor som kan uppstå under specifika avtalsbestämmelser, särskilt för det fall dylika frågor kan uppstå regelbundet och då parterna vill undvika att dra frågorna i långbänk. Den ifrågavarande metoden för tvistlösning lämpar sig också generellt för längre avtal av olika slag, exempelvis samarbetsavtal gällande samägda bolag (joint venture) eller förhållandet mellan aktieägare, där enskilda avtalsmekanismer kan förväntas ge upphov till frågor på löpande basis.  

Som nämndes under fråga 15 ovan är SCC Express en snabb metod för tvistlösning. Dock är processen inte lika snabb som anlitandet av en interimistisk skiljedomare. För det fall det är viktigt att få ett beslut inom mycket kort tid bör en intermistisk skiljedomare anlitas (se ovan under fråga 12–13).

Läs mer om SCC Express här.

SCC:s Ad Hoc Platform är en administrativ tjänst som SCC Skiljedomsinstitut tillhandahåller och som kan användas exempelvis av en skiljenämnd för att underlätta hanteringen av ad hoc-skiljeförfaranden, dvs. skiljeförfaranden där parterna inte har bestämt att ett visst skiljedomsinstituts regler ska vara styrande för skiljeförfarandet. Genom SCC:s Ad Hoc Platform får deltagarna i ett skiljeförfarande möjlighet att kommunicera, dela och arkivera allt material med koppling till skiljeförfarandet på ett cybersäkert och effektivt sätt.  

Nej, deltagarna i ett skiljeförfarande kan använda sig av SCC:s Ad Hoc Platform också i ett mål som inte styrs av SCC Skiljedomsinstituts regler för skiljeförfarande. Annorlunda uttryckt är användandet av tjänsten fristående och innebär inte att målet i övrigt administreras av SCC Skiljedomsinstitut eller att förfarandet lyder under dess regler.

Läs mer om SCC:s Ad Hoc Platform här.

Ett ad hoc-skiljeförfarande administreras inte av SCC Skiljedomsinstitut och styrs inte heller av dess regler. Det är dock möjligt att inom ramen för ett sådant förfarande söka hjälp hos SCC Skiljedomsinstitut på olika sätt. Exempelvis att parterna väljer att använda sig av SCC:s Ad Hoc Platform eller begär att SCC Skiljedomsinstitut utser en skiljedomare.

Ytterst är det parterna som bestämmer hur många skiljedomare som ska döma i skiljeförfarandet. Om parterna inte kommer överens om antalet skiljedomare – eller över huvud taget inte berör den frågan – kan frågan om antalet skiljedomare exempelvis avgöras av SCC Skiljedomsinstitut. Det senare förutsätter i princip att tvisten i övrigt administreras av SCC Skiljedomsinstitut och att förfarandet lyder under dess regler. 

Av 8 § i lagen om skiljeförfarande följer att en skiljedomare ska vara opartisk och oberoende. Att så är fallet följer också av § 18 i SCC Skiljedomsinstituts Skiljedomsregler. För att säkerställa skiljedomares opartiskhet och oberoende är skiljedomare skyldiga att, för det fall en skiljedomare ombeds åta sig ett uppdrag i ett enskilt fall, genast uppge alla omständigheter som kan tänkas hindra personen i fråga från att vara skiljedomare, inbegripet kraven på opartiskhet och oberoende. Om det under förfarandet framkommer omständigheter innebärandes att en skiljedomare är jävig kan denne entledigas från uppdraget som skiljedomare.

Som nämndes under fråga 2 ovan är en av fördelarna med skiljeförfarandet som processform att parterna kan välja skiljedomare. Det innebär att parterna kan tillförsäkra att skiljedomarna har den särskilda kompetens som krävs för att lösa en tvist av visst slag. Om tvisten t.ex. kretsar kring en komplicerad reklamationsfråga, kan parterna utse skiljedomare som har särskilt erfarenhet av att knäcka på knepiga reklamationsfrågor.  

Vanligtvis går det till så att käranden och svaranden väljer varsin skiljedomare och att dessa två sedan tillsammans väljer en tredje skiljedomare som blir ordförande i skiljenämnden. Parterna kan också lämna över till SCC Skiljedomsinstitut att utse samtliga eller någon av skiljedomarna.  

Hur en domare utses i ett mål bestäms i SCC:s regler för de olika tvistlösningstjänsterna. Skiljedomare utses antingen av parterna eller av SCC Skiljedomsinstitut. När det gäller partsutsedda skiljedomare utses dessa normalt genom att ett partsombud tar kontakt med en lämplig skiljedomare och frågar om denne skulle ha möjlighet att agera som skiljedomare i den aktuella tvisten. När det kommer till skiljedomare utsedda av SCC Skiljedomsinstitut väljs dessa av SCC Skiljedomsinstituts Styrelse på förslag av Sekretariatet. I sistnämnda hänseende tar SCC Skiljedomsinstitut hänsyn till bl.a. tidigare erfarenhet som skiljedomare, relevanta utbildningar, mångfald i skiljedomarkåren, osv.

Läs mer om utnämning av skiljedomare här.

I Sverige utgörs skiljedomarkåren framför allt av verksamma advokater, med erfarenhet av tvistlösning både som ombud och skiljedomare. Även verksamma och pensionerade domare och rådmän agerar som skiljedomare. Det krävs ingen särskild utbildning eller behörighet för att agera som skiljedomare. Skiljedomare kan också vara andra experter inom områden som är relevanta för tvisten, t.ex. ekonomer eller ingenjörer.

Läs mer här.

Som nämndes under fråga 25 ovan krävs det ingen särskild utbildning eller behörighet för att agera som skiljedomare. Det är dock ovanligt med en skiljedomare som varken är advokat, domare eller som innehar någon annan framträdande roll i rättssystemet.

SCC erbjuder tvistlösning bland annat genom sina regler om skiljeförfarande, förenklat skiljeförfarande, medling och SCC Express. Skillnaderna mellan de olika skiljedomsreglerna har framför allt sin grund i att de olika typerna av skiljeförfaranden är avsedda för tvister av olika storlek och att tidsåtgången därmed är tänkt att vara olika mellan de olika förfarandetyperna. Således är reglerna avseende förenklade skiljeförfaranden konstruerade för att förfarandet ska gå snabbare än ett vanligt skiljeförfarande.  

Det nyss sagda innebär att tiden för meddelande av dom skiljer sig åt mellan de olika skiljedomsreglerna. Därutöver gäller olika krav på de inlagor som parterna ska ge in vid olika tillfällen under förfarandet.

Läs mer om SCC:s regler här.

Tvistlösningsklausulen ska tala om på vilket sätt – och eventuellt hos vilket institut – eventuella tvister ska lösas. Vi rekommenderar att man skriver in en tvistlösningsklausul i alla affärsavtal.   

Parter som vill avtala om skiljeförfarande under SCC Skiljedomsinstituts regler uppmanas använda sig av de mallar till tvistlösningsklausuler som finns här.

Det går dock inte att ange vilken tvistlösningsklausul som passar bäst för alla avtal. Svaret på den frågan beror bl.a. på storleken och komplexiteten av tvisten. Men i allmänhet rekommenderas tvistlösningsklausul avseende ordinära skiljeförfaranden, som bäddar för ett flexibelt förfarande för alla typer av krav. Ett alternativ är också att använda sig av en s.k. kombinationsklausul, där reglerna för förenklat skiljeförfarande kommer att tillämpas om omständigheterna i tvisten lämpar sig för det, och om så inte är fallet kommer reglerna för ordinärt skiljeförfarande användas.

Förutsatt att ni har avtalat om att den aktuella tvisten ska lösas genom skiljeförfarande får detsamma påkallas på sedvanligt sätt även om motparten inte vill medverka.

Läs mer om att inleda skiljeförfarande hos SCC här.

Ett skiljeförfarande inleds genom att en av parterna påkallar detsamma. Den information som ska finnas i en dylik påkallelse framgår av § 6 i SCC Skiljedomsinstituts Skiljedomsregler. Således ska man när man startar ett skiljeförfarande tillhandahålla: (i) parternas och deras ombuds namn, adresser, telefonnummer samt e-postadresser, (ii) en sammanfattning av tvisten, (iii) preliminära uppgifter om kärandens yrkanden, inklusive en uppskattning av yrkandenas värde, (iv) en kopia eller beskrivning av det skiljeavtal eller den skiljeklausul som åberopas, (v) uppgift om vilket skiljeavtal varje enskilt yrkande grundar sig på om yrkandena grundar sig på fler än ett avtal, (vi) synpunkter på antalet skiljedomare och skiljeförfarandets säte, samt (vii) om tillämpligt, namn, adress, telefonnummer samt e-postadress till den skiljedomare som käranden har utsett.  

Mot bakgrund av att de flesta uppgifter som ska finnas med i en påkallelseskrift kan beskrivas med ord behövs inte så många dokument för att starta ett skiljeförfarande (bortsett från själva påkallelseskriften). Vanligen bifogar dock parter till sin påkallelseskrift dels det avtal som parterna har ingått, dels den skiljeklausul som anger att den aktuella tvisten ska prövas genom skiljeförfarande. För det fall ett ombud företräder parten som påkallar skiljeförfarandet bör man även bifoga en fullmakt.  

Som framgår under fråga 2 ovan är ett skiljeförfarande i regel hemligt. Det är dock en sanning som behöver modifieras något. För det första gäller i Sverige att parter till ett skiljeförfarande behöver avtala om att skiljeförfarandet ska omfattas av sekretess för att det ska vara hemligt. Genom att hänvisa till SCC Skiljedomsinstituts Skiljedomsregler tillförsäkrar parter att skiljeförfarandet blir hemligt och om parterna inte har kommit överens om annat ska SCC, Skiljenämnden och eventuell utsedd administrativ sekreterare säkerställa att sekretess gäller för skiljeförfarandet och skiljedomen.  

För det andra gäller att ett skiljeförfarande i viss utsträckning kan bli offentligt om någon av parterna försöker riva upp skiljedomen genom att klandra densamma i domstol. Som sades under fråga 6 ovan är förutsättningarna för att framgångsrikt söka riva upp en skiljedom inskränkta. Men genom att inleda en sådan process blir en viss del av skiljeförfarandet offentligt, däribland skiljedomen.

Ja, det är möjligt att flytta ett mål från domstol till skiljeförfarande. Så har exempelvis skett när en huvudförhandling i domstol har ställts in med kort varsel. I en sådan situation är det möjligt att flytta den avslutande delen av förfarandet till avgörande genom skiljeförfarande. Eftersom skiljeförfarandet som processform förutsätter ett skiljeavtal krävs dock för en dylik överflyttning att parterna är överens om att flytta målet från domstol till skiljeförfarande.  

 Två parter som har kommit överens om att en tvist ska avgöras genom skiljeförfarande kan enbart flytta tvisten till domstol om båda parterna är överens om det. Annars utgör skiljeavtalet hinder för domstol att pröva tvisten i fråga.

Eftersom parterna till ett skiljeförfarande i utgångsläget styr över detsamma kan de komma överens om att avsluta skiljeförfarandet. I ett sådant fall kommer skiljenämnden att meddela ett beslut varigenom det fastställs att målet avslutas. Om parterna sedan vill att de omtvistade frågorna ska prövas igen får de påkalla skiljeförfarande på nytt.  

Efter att Skiljenämnden meddelat skiljedomen har tvisten fått sitt avgörande. Om tvisten exempelvis gäller ett krav om betalning kan en vinnande kärande kräva betalning av den förlorande parten. Eftersom en skiljedom utgör en exekutionstitel kan vinnande part ta hjälp av Kronofogdemyndigheten för att driva igenom det aktuella kravet.  

Som nämndes under fråga 2 ovan är skiljeförfarandet ett eninstansförfarande. Med det avses att en skiljedom som huvudregel inte kan överklagas. Det finns dock en begränsad möjlighet att driva ett mål om att skiljedomen ska rivas upp på processuella grunder. Möjligheterna att få till en sådan upprivning är dock väldigt begränsade och det är enbart formella fel som kan leda till att en skiljedom ogiltigförklaras eller upphävs. Felbedömningar gällande själva den materiella frågan i målet kan således inte leda till att skiljedomen rivs upp.

Kostnaderna för ett skiljeförfarande varierar, bl.a. beroende på tvistens storlek. I allmänhet kan dock sägas att parterna till ett SCC-skiljeförfarande dels ska betala en administrativ registreringsavgift till SCC Skiljedomsinstitut, dels skiljenämndens arvode samt ersättning för eventuella omkostnader.  

SCC Skiljedomsinstitut drivs utan vinstintresse. Kostnaderna beräknas på tvisteföremålets värde enligt tabeller bifogade till SCC:s regler. Tvisteföremålets värde består av det sammanlagda värdet av käromål och eventuella genkäromål eller kvittningsinvändning. Det går att beräkna kostnaderna för ett skiljeförfarande med SCC:s kostnadskalkylator.

För det fall det rör sig om ett ad hoc-förfarande ska parterna enbart betala skiljenämndens arvode, som dock kan antagas vara högre för det fall skiljenämnden även har som sitt ansvar att administrera tvisten.

Om parterna inte har kommit överens om annat ska Skiljenämnden på begäran av en part fördela kostnaderna för skiljeförfarandet mellan parterna med beaktande av målets utgång, i vilken utsträckning parterna har bidragit till ett effektivt och skyndsamt förfarande och övriga relevanta omständigheter.  

Ett skiljeförfarande kan sägas vara dyrare än domstol på så sätt att parterna till ett skiljeförfarande – till skillnad från parterna i en domstolsprocess – står för domarnas arvoden. I domstol är domarnas lön skattefinansierad. Det ska dock understrykas att ett skiljeförfarande i regel är mycket snabbare än ett domstolsförfarande. Och eftersom längre förfaranden tenderar att bli mycket dyrare än korta sådana kan en domstolsprocess i realiteten bli dyrare än ett skiljeförfarande.   

Skiljeförfarandet sker som utgångspunkt på det språk som parterna kommer överens om. Om parterna i den frågan inte kan komma överens ska Skiljenämnden avgöra vilket som ska vara skiljeförfarandets språk. I den bedömningen kan Skiljenämnden ta hänsyn till parternas hemvist, avtalsspråket, tillämplig rätt, m.m.  

Ett förenklat skiljeförfarande innebär som utgångspunkt att dom ska meddelas inom tre månader men det beror på hur komplext målet är. 

Det ska ta fem dagar från utseende av den interimistiska skiljedomarens till det att denne har meddelat sitt beslut.  

Beroende av målets storlek och komplexitet tar ett skiljeförfarande enligt SCC Skiljedomsregler i regel mellan sex månader och ett år.

Läs mer om SCC statistik här.

Om någon inte följer tidsfristerna i ett mål kan denne gå miste om sin rätt att exempelvis yttra sig över en viss fråga och målet kan komma att avgöras till dennes nackdel. 

SCC Skiljedomsinstitut består av en Styrelse och ett Sekretariat. Sekretariatet arbetar under ledning av en generalsekreterare och Sekretariatet utför de uppgifter det har enligt SCC Skiljedomsinstituts Skiljedomsregler, såsom exempelvis att administrera enskilda mål. Sekretariatet får också fatta beslut i frågor som Styrelsen har delegerat till Sekretariatet, exempelvis fastställande av förskottsbelopp, förlängning av tid för meddelande av skiljedom, osv.  

SCC Skiljedomsinstituts Styrelse fattar beslut med koppling till skiljeförfaranden som administreras av SCC Skiljedomsinstitut, särskilt om utseende av skiljedomare, jurisdiktion och jäv.  

SCC Skiljedomsinstitut administrerar skiljeförfaranden och ger inte råd av materiellt art. Men SCC Skiljedomsinstitut kan ge råd till parter vad gäller sin organisation och själva handläggningen av förfarandet samt hur en tvist kan hamna under SCC Skiljedomsinstituts Skiljedomsregler.  

SCC Skiljedomsinstitut är en självständig del av Stockholms Handelskammare. SCC Skiljedomsinstitut utför sina uppgifter vid administrationen av tvister oberoende från Stockholms Handelskammare.   

SCC Skiljedomsinstitut uppdaterar med visst intervall sina regler för att kunna erbjuda sina användare ännu mer attraktiva tvistelösningstjänster. De olika uppdateringarna avser bland annat vad som ska inkluderas i inlagor och klargöranden av olika slag.   

SCC Skiljedomsinstitut har gått igenom de olika regeländringarna på sin hemsida, läs mer här.

Ett skiljeförfarande som inleds i januari 2024 kommer att administreras enligt SCC:s regler från 2023 och enligt den kostnadstabell som gäller från och med den 1 januari 2024. 

Här hittar du kontaktuppgifter till SCC och medarbetarna på SCC:s Sekretariat.